महोक्षः खट्वाङ्गं परशुरजिनं भस्म फणिनः
कपालं चेतीयत्तव वरद तन्त्रोपकरणम्।
सुरास्तां तामृद्धिं दधति तु भवद्भूप्रणिहितां
न हि स्वात्मारामं विषयमृगतृष्णा भ्रमयति॥ ८॥
कपालं चेतीयत्तव वरद तन्त्रोपकरणम्।
सुरास्तां तामृद्धिं दधति तु भवद्भूप्रणिहितां
न हि स्वात्मारामं विषयमृगतृष्णा भ्रमयति॥ ८॥
mahokṣaḥ khaṭvāṅgaṁ paraśurajinaṁ bhasma phaṇinaḥ
kapālaṁ cetīyattava varada tantropakaraṇam |
surāstāṁ tāmṛddhiṁ dadhati tu bhavadbhūpraṇihitāṁ
na hi svātmārāmaṁ viṣayamṛgatṛṣṇā bhramayati || 8||
kapālaṁ cetīyattava varada tantropakaraṇam |
surāstāṁ tāmṛddhiṁ dadhati tu bhavadbhūpraṇihitāṁ
na hi svātmārāmaṁ viṣayamṛgatṛṣṇā bhramayati || 8||
O Giver of boons! A great bull, a wooden hand rest, an axe, a tiger skin, ashes, serpents, a human skull and other such things — these are all You own, though simply by casting Your eyes on gods You gave them great treasures which they enjoy. Indeed one whose delight is in the Self cannot be deluded by the mirage of sense objects. (8)
No comments:
Post a Comment