विधेयस्याऽऽसीद् यस्त्रिनयन विषं संहृतवतः।
स कल्माषः कण्ठे तव न कुरुते न श्रियमहो
विकारोऽपि श्लाघ्यो भुवन-भय- भङ्ग- व्यसनिनः॥ १४॥
akāṇḍa-brahmāṇḍa-kṣayacakita-devāsurakṛpā
vidheyasyā''sīd yastrinayana viṣaṁ saṁhṛtavataḥ |
sa kalmāṣaḥ kaṇṭhe tava na kurute na śriyamaho
vikāro'pi ślāghyo bhuvana-bhaya- bhaṅga- vyasaninaḥ || 14||
vidheyasyā''sīd yastrinayana viṣaṁ saṁhṛtavataḥ |
sa kalmāṣaḥ kaṇṭhe tava na kurute na śriyamaho
vikāro'pi ślāghyo bhuvana-bhaya- bhaṅga- vyasaninaḥ || 14||
O Three-Eyed One, who drank poison out of compassion for gods and demons when they were distraught at the sudden prospect of the destruction of the universe, surely the dark blue stain on Your throat has beautified You. Even deformity is to be admired in one who is given to freeing the world of fear. (14)